Klä på dig ett leende, välkommen in, Här fanns gemenskap långt innan du kom Alla har sina roller, var har du din, Som ska passa och tyckas om? Vad tror du sägs när du inte är där? Hur många gånger har du ångrat nåt du sagt? Hur ofta har du krypit för andras begär? Hur mycket kraft har du lagt... ...på att inte tappa tron på att en dag finna ron, På en meningsfull funktion? I en kall och ensam värld där du har blivit lärd Att vad än du gör, hamna inte utanför Men du hör inte hit, du hör inte till allt det här Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid Där varje ensam individ blir en egoproletär Kapitalismen är optimal när konkurrensen är total Och du inte har nåt val än att inte ställa några krav, du kan bara hoppa av Och gå emot men aldrig någonsin slå rot Hur många gånger har du startat om, Tvättat av stämpeln och börjat från noll? Men åter så blev det tyst när du kom Och det spelar ingen roll För du hör inte hit du hör inte till allt det här Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid Där varje ensam individ blir en egoproletär (Klä på dig ett leende, välkommen in,) För du hör inte hit du hör inte till allt det här (Vad tror du sägs när du inte är där?) Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid (Hur många gånger har du startat om,) Där varje ensam individ blir en egoproletär