Hon står där i sin ensamhet, hon hatar vad hon ser Har försökt att ändra, forma och dölja, men felen blir allt fler Kampen slutar här och nu om den hon ej kan bli Ser blod och tårar, ser på fången som äntligen blir fri Hon drömde om den dag hon var den hon ville vara Och nå den lycka som hon sökt, hon har försökt Hon står där i cirkelns mitt, beundrad vart hon går Ständigt lycklig, ständigt tvingad att dölja hur egentligen hon mår Kraven måste levas upp, en yta målas dit Hon vet att tycka rätt och ej för mycket för att tillhöra elit Hon drömmer om den dag hon blir älskad för sitt jag Men utan skalet runt omkring, blir hon ingenting Hon står där som vårt ideal i egenskap av slav Vi tecknar små tysta regler att följa och normer blir till krav Hon får sin ställning på unga ben, vår vilja hennes lag Vi lär att vårt öga dömer själen och att vara till behag och svag Men kanske en dag