Vi hade byggt så bra, gediget och rätt
Det var gjuten betong och vattentätt
Mellan dig och mig, och det kändes faktiskt riktigt
Att vi höll ihop var det enda som var viktigt
I nöd och lust, från berg till kust
Från toppen till botten och sen hela vägen upp
Men hur väl man bäddar så ligger där en ärta
Och en utav oss stog en dag med brustet hjärta
För allt faller samman, det vi bygger upp tillsammans
Det kan stå i några år
Men förr eller senare, fast ingen av oss menar det
Så går det ändå som det går
Vi var så noga med fogar och jag vet inte vilket
Men ingen av oss hade ens det rätta virket
Det blev in i en bergvägg, vi kunde inte väja
Men även om det sprack så kan jag bara säga
Det var värt det
Det var oumbärligt, ovärderligt, även fast
Det var bara plast
Det var värt värt det
Det var obetalbart, ojämförbart, även fast
Det var bara plast
Men det är inget nytt, man vet ju vad som händer
Av plast är det kommet så till plast det återvänder
Det bryter ner, bygger upp, bygger upp, bryter ner
Vi fick en stund, det kunde blivit mer
Det var väl fejk, men jag känner ingen skuld
För ett litet tag gjorde vi ändå plast till guld
Vi ville va tillsammans, tillsammans blev vi
Men hade det varit mera värt om det var för evigt
Vi lurar oss ständigt, men att inget är beständigt är det enda som består
Och visst är det klantigt, men man är ju så romantisk att man tror att det ändå går
Och hur många gånger har man inte stått där vid spegeln
Och trott att man är undantaget som bekräftar regeln
Och det är man, för det tror på kan man greja
Och går det sen åt helvete då kan man bara säga
Det var värt det
Det var oumbärligt, ovärderligt, även fast
Det var bara plast
Det var värt det
Det var obetalbart, ojämförbart, även fast
Det var bara plast