Den första kom med ett morgontåg
Jag frågade dig vart pärongen låg
Såg din mun som genom starr
Den var fylld av rök från en fet cigarr
Du gav mej en plats på samma bänk
Hosta hest å väste "Tänk"
När jag såg n bild hyfsad klar
Så satt du inte kvar
Den andra gång uppifrån
Ett äppelträd å hennes blinde son
Lät mig bo i en fågelholk
Med bil å båt som vanligt folk
Jag levde där klädd i blad
Å åkte med på deras marmelad
D gick n tid å säkert fler
Men jag såg dom aldrig mer
Den tredje gång i ögonvrån
Jag vände mig å såg ett plån
"Om du tänder mig" sa ett ljus
"Så får du bo i mitt kopparhus"
Min panna sved men jag skrek "Jag vill"
Å stod å gned tills d flamma till
Hon va så hal å vaxet rann
Jag vet inte ens om jag hann
Den fjärde gång hon gick igen
Tills någon sa "Drick igen"
Jag följde efter å kom ifatt
Å fick n plats i nån slax debatt
"Jag vet hur" sa jag å reste mej
Men alla log ett vänligt Nej
N gammal hund sa "Var glad"
Jag fick en kopp choklad
Å den femte gång hon å drog mej ut
Till en öppen plats där jag vart förut
Ett väldigt golv av sprucket trä
En padda klädd i frack på knä
Hans blöta hand höll fram en boll
Å från hans mun så kom ett "Håll"
Jag famlade men föll omkull
Ner i hans mjuka hull
Den sjätte gång för å stanna kvar
Förstod inte först riktigt var d var
Varje ljud fick en egen bild
Den ene från den andre från den tredje skild
En mosaik av kalla ljus
Å allt jag hörde blev till ett brus
Men för många nu å snart å sen
Slog mig tbax igen