Det var fest efter en kongress Åh, jag var trött och på förbundet rätt less Så stod du där med dina handlingar i famn Som en trygg, stabil varm hand Du hade varit vaken i tre-fyra dygn Dina ögon blå, din hu av sömnbrist askgrå Men du har aldrig varit vackrare än då Ah, du har aldrig vart så stålande som då Och jag har aldrig blivit kärare än då Åh vad jag ångrar att jag inte sa: hallå Men varje kongress har sitt slut Man åker hem, ur sovsalen slängs man ut Jag for till Götet, till staden där jag bor Men saknaden efter dig den är så stor Jag vill till norr, det är distriktet där du bor I malmfälten, bland renar med din mor För jag har aldrig sett nåt vackrare än då Åh du har aldrig vart så stålande som då Och jag har aldrig blivit kärare än då Åh vad jag ångrar att jag inte sa: hallå Men så häromdagen på vår veckokurs Jag var på föreläsning om borgarna och Bush Så satt du där, på rad två Och jag tänkte det här det är min chans att säga hallå Så jag gick fram och jag tittade på dig Och jag sa: Du jag tror jag älskar dig Du stod tyst, där framför mig Och så svarade du ditt: *norrlänskt ja* Åh du har aldrig varit vackrare än då Ah, du har aldrig vart så stålande som då Och jag har aldrig blivit säkrare än då Det bästa jag gjort det var att säga: hallå