Fjunet på din mjuka nacke syns i ljuset nu. Våren sol har gett dig fräknar halsen blivit brun. Borrar in min mule i en kokosnöt som som fyller upp ditt håår. Du drar mig närmre tar min arm och jag placerar handen på ditt lååår. Tröjan som du sover i ger smicker åt din kropp, värmen från ditt bröst ger åter klang i blodomlopp, insickt om min lycka usar över mig som vatten ur en älv. Avståndet har aldrig varit mindre mellan längtan och mig sjäälv. Det är på lånad tid vi har dig häär, och allt som jag känner späds på. Med hotet av en soluppgång. Och slutet på en evolution... Fast jag tror att vi är stöpta i en form för just varann. E jag rädd att du blir den som plötsligt just försvann. Ja har svaret på en fråga som du ställde me de dina och jaa kooom. När vi kliver upp på din nivå ja kläder kommer alltid ställas ooom. Det är på lånad tid vi har dig här. Och allt som ja känner späds på. Hotet av en soluppgång. Slutet på en evolution. HEEEJ! ( INSTRUMENTAL.) Det är på lånad tid vi har dig här och allt som jag känner späds på. Men hotet av en soluppgång. Slutet på en evolution. HEEJ! Lånad tid vi har dig häär. Och allt som jag känner späds på. Men hotet av en soluppgång. Slutet på en evolution...