I ungdomens rosiga, Leende vår när världen dig tjusar och lockar, Hav akt på din väg och se till vart du går, Se till vilka rosor du plockar! Hav akt på din väg att den icke en dag I mörker förrädiskt må stupa, Ty farorna är o av tusende slag Och klyftorna är o så djupa! Ja, glädjen i världen är flyktig och kort Och hastigt sin tjusning den mister, Likt rosen vars blad av en fläkt föres bort, Likt bubblan som glänser och brister. Men glädjen i Herren är evig och sann, En ros vilkens blad icke falla. Väl dig, om i ungdomen redan du fann Den skönaste rosen bland alla!