En flock av liv stiger på djupröda vingar Lämnar grönskan i sin flykt mot ett annat Sinnena krusar sig kallare vindar tränger in Och vi faller mot glömskan Och vi vandrar håglöst, livlöst Längs skuggträngda stigar Oinbjudna gäster i hennes hov Hör hösthäxans skratt Ett leende du aldrig kan förstå En väv av tusen röda träd ...ett eko, mättat av stulet ljus Flyr mellan bark svept i frost Druckna på multnande jord Tysta står de, tronar mot dunkla moln Stumma torn mot en slocknad sol Grus och skit i ett forsande sår Skuret av solkorsets mardrömsritt Ett töcken av tjära och snö Om och åter skall du dö... Mörkret härskar andäktigt På det slagna livets tron Och allt är åter Allt är åter stilla