Tro mig, när jag sär
Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär
Att alltid vilja va på väg
Alltid vilja vidare, hela tiden vidare
Jag har varit vilsen, tom, obegripligt trött
O nattetid har jag ältat, stött och blött
Försökt fatta varför jag inte sett
Meningen i det som borde kännas så rätt
Jag har haft lätt för att skjuta upp, bara njuta
Av och inte bara på att jag nog måste sluta
Förutsätta obegränsad energi och
Umgås så tätt med självbedrägeri
Och jag har tappat kraften varit rädd och vilsen
Har predikat om världen och vägrat känna till den
Maktlöshet som föds av att inte ha
En obotlig tro på mänskligheten kvar
Men den kommer tillbaka om jag bjuder in den
Om jag vågar bejaka och ha öppna sinnen
Och påminner mig själv om att jag faktiskt vet
Att jag kan göra något gott av min rastlöshet
Och jag sa tro mig när jag sär
Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär
Att alltid vilja va på väg
Och alltid vilja vidare
Hela tiden vidare
Jag har försökt att lyssna, har låtit flabben gå
Har fått så många chanser, har fått hänga på
Det har blitt långt mycket mer än ett och ett blir två
Vi blev till ett det blev magi och mycket mer än så
Har fått bjuda på mig själv och fått så mycket tillbaka
Har fått höra se, jag har fått låta smaka
Ledsagad genom livet med en massa flyt
Har jag fått lära mig av ett och annat psykat bryt
Jag har växt, jag har rasat
Levt med skräck för att basa
Inte vågat ta ansvar bara låtit det knasa
Så tro mig när jag sär jag vet en del
Om o vilja rätt men ändå hamnat fel
Tro mig, när jag sär
Att jag vet en del om drömande och vad det innebär
Att alltid vilja va på väg
Och alltid vilja vidare, hela tiden vidare
Och jag sa tro mig, när jag sär
Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär
Att alltid vilja va påväg
Alltid vilja vidare, hela tiden vidare