Kung Liljekonvalje av dungen, Kung Liljekonvalje är vit som snö, Nu sörjer unga kungen Prinsessan Liljekonvaljemö. Kung Liljekonvalje han sänker Sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, Och silverhjälmen blänker I sommarskymningen blekt. Kring bårens spindelvävar Från rökelsekaren med blomsterstoft En virak sakta svävar, All skogen är full av doft. Från björkens gungande krona, Från vindens vaggande gröna hus Små sorgevisor tona, All skogen är uppfylld av sus. Det susar ett bud genom dälden Om kungssorg bland viskande blad, I skogens vida välden Från liljekonvaljernas huvudstad.