Vi åkte aldrig ut till havet Jag har svårt med horisonten Jag sitter alltid bredvid den som kör Och jag säger inte till havet Jag känner bra folk i Oslo Vi kan vara där på fem timmar Bara vi kommer ut från stan Bara kommer härifrån Vi åkte aldrig ut till öarna Jag ser dem då och då på håll Jag tror man måste veta nånting om man ska ut dit Nånting jag inte kan Jag ser plötsligt ett ansikte i mörkret Nån står och stirrar genom fönstret Det är väl säkert nån jag växte upp med som vill säga Kolla hur det blev Var du och såg den där konserten? Jag växte upp och fick barn Och jag måla om i lilla rummet Blått som havet Vi tog oss genom hela landet flera varv Vi åkte ut som soldater Eller kanske mer som jägare Som till slut vänder hem från skogen utan räv Jag tar en halv potatis På den rikaste buffén Jag fattar inte hur det kunde bli så Jag vill bara inte ha Vi åkte aldrig ut till havet Men en gång satt vi fast i ett dike Du vet när hjulen inte greppar Och alla andra kör förbi Såg du pojken med busskort, hur han sakta for iväg? Nästan stilla som en vaggsång Under björken ligger nycklarna Och det blåser från havet Till mitten hunnen på vår levnads vandring Jag vill inte gå här ensam Till slut satt till och med Napoleon på en ö Och blickade ut mot horisonten