Dom gav mig en stjärna och la den i min hand
Kanske är det du min kära
I midvinternatten
Jag ser den stråla när
Och skapar toner där den svävar
För precis så som du
Alltid var
Alltid är
När stjärnor faller
Vet jag att du finns här någonstans
Jag ska bära dig vart jag än går
Du är den som alltid består
Du, den stjärnan ibland det som en gång försvann
Men jag vet att du alltid finns där, bland kometers livfulla svär
Vintergatan tog ditt namn
Och la din stjärna i min hand
Från skyn sakta faller
En väntad horisont
Av ljus och vatten som förseglar
Allt mörker och smärta
Som gav ett ärr i hand
Jag bär det brinnande som
En fackla
För precis så som du
Alltid brann
Alltid stark
När mörkret kommer
Vet jag att du lyser
Någonstans
Jag ska bära dig vart jag än går
Du är den som alltid består
Du den stjärnan i bland, det som en gång försvann
Men jag vet att du alltid finns där
Bland kometers livfulla svär
Vintergatan tog ditt namn
Och la din stjärna i min hand
När ljuden tystnat
Lever du
Och sjunger nu
Som barnen önskar
önskar jag att du aldrig mer gråter
Jag ska bära dig vart jag än går
Du är den som alltid består
Du den stjärnan i bland, det som en gång försvann
Men jag vet att du alltid finns där
Jag ska bära dig vart jag än går
Du är den som alltid består
Du den stjärnan i bland, det som en gång försvann
Men jag vet att du alltid finns där
Bland kometers livfulla svär
Vintergatan tog ditt namn
Och la din stjärna i min hand
(Adlibs)
Stjärnan i min
Stjärnan i min
Stjärnan i min
Stjärnan i min hand