Bilden är frusen, den här lilla världen är sig lik Till och med ljuset som om jag aldrig gick Ja bilden är frusen, som på ett gammalt vykort En handstil som jag känner så väl Vägen blir ensam, vägen blir ensam Vägen blir ensam utan dig Jag vände mig aldrig om, jag tog dagen som den kom Livet tog mig i sin hand, det bar iväg över hav och land Jag vet du frågade efter mig men jag vände mig aldrig om Jag vände mig aldrig om Stegen dom tar mig fram till gläntan som var vår En äng full av blommor vågar knappt tänka Hur många år Som har passerat, sedan jag stod här lycklig med dig Som jag känner så väl Vägen blir ensam, vägen är ensam Vägen blir ensam utan dig Ja vägen är ensam, vägen är ensam Vägen blir ensam utan dig Jag vände mig aldrig om, jag tog dagen som den kom Livet tog mig i sin hand, det bar iväg över hav och land Jag vet du frågade efter mig men jag vände mig aldrig om När livet tog mig i sin hand, det bar iväg över hav och land Jag vet du frågade efter mig, men jag vände mig aldrig om Nej jag vände mig aldrig om, nej jag vände mig aldrig om