Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland
Så länge du orkar lyfta vapen i hand
Ty mer än alla håvor och berg och i älv
Du äger makten att råda dig själv
Vad hulpe om du vunne alla skatter på jord
Men förlorade din frihet i handling och ord
Vad hulpe, om du gödde dig aldrig så väl
Men du förlorade istället din friborna själ
Säg ej att du illa med vapen har råd
Och hellre tänker lite på grannarnas nåd
Ty när grannen får för trångt och måste vidga sitt rum
Då tränger han dig undan tum efter tum
Då frågar han ej efter löftena han gav
Han bjuder dig fly eller vara hans slav
Han lägger dig lydfolkets smälek uppå
Du som föddes att ditt eget bestämma och rå
När Vasa och fäderna byggde vårt land
Vad fanns här väl att skåda på svenskarnas strand?
I mosstäckta kojor med gluggar utan glas
Med täppor utan blomster och bord utan vas
Och skogar utan vägar och stuga utan spis
Där bodde de, som kallade vårt land ett paradis
Som kallade Atlantis, det land, de trodde på
Är Sverige nu ej tiofaldigt skönare ändå?
Om fäderna såg, hur Sverige är rikt
Och hörde oss klaga och pruta och slikt
De skulle i förundran beskåda sin ätt och finna
Att de skänkt oss mer än vår rätt
De skulle skaka huvudet och rynka sina bryn
Och sedan vända ryggen att slippa sådan syn
På hundra år vi varken tarvat svälta eller slåss
Säg, skulle Kung Gösta nödgas blygas för oss?
Slå vakt, svenska folk, om ditt fädernesland
Ty mer än de flesta, du äger nu omhand
Här flödar av välmåga, vart än du ser
Fast intet nog, om du jämt vill ha mer
Sätt lås för din port och håll stålklingan blank
Och var själv i din rustning, en man utan vank
Och lär dig att skratta vad din frihet är värd
Innan rövaren lär dig det med skäppa och svärd