Djupt i dvala saknar sången, alla orden vilar här.
Jag hör att sökandet är resan, allt för lång nu tycks min färd.
Texter sinnet mitt förtär
Tvingad tystnad räknar slagen, så stum protestens röst.
Hör vindarna från haven, hör slagregn lockar törst.
Förfallen spillra söker tröst.
Här i staden där jag vandrar, jag är skuggan som du såg.
Jag är kullersten och torgen, är det trapphus där du sov.
Jag såg själar falla ner, är den dröm du vaknar av,
När i natten skakar svag,
Där i natten skakar svag.
Orons dag när blocken brister, sansen lämnar kaos blir kvar.
Bakom blodet ben och märgen, växer tanken otydbar.
Besvär och maror mig bedrar.
Rösten sveks av melodier, synen skarp men saknar ton.
Som skuggan där på golvet, en repris i ny version.
Utan riktning o vision.
Här i staden där jag vandrar, jag är skuggan som du såg.
Jag är kullersten och torgen, är det trapphus där du sov.
Jag såg själar falla ner, är den dröm du vaknar av.
När i natten skakar svag.
Där i natten skakar svag.
Jag tar hellre hela hopens hot, o ja gråter hellre än ler.
Och jag längtar sällan längre men ja längtar ännu mer.
Och jag tror när straffet strötts på belackarnas multnande ben.
Då blir det sista hoppet till tröst när min själ ska brännas ren.
Här i staden där jag vandrar, jag är skuggan som du såg
Jag är kullersten och torgen, är det trapphus där du sov
Jag såg själar falla ner, är den dröm du vaknar av
När i natten skakar svag
Där i natten skakar svag