Jag är född i en fabrik
Den gälla visslan styr mitt liv
Se skorsten spy och färga himmelen grå
Den i skuld är aldrig fri i ert slavmaskineri
Er rikedom jag aldrig kunnat nå
Men nu cirklar gamar högt så tärd så sliten trött
Snart fyrtiofyra år i rök och damm
Har kämpat så hårt för er nu slutet snart jag ser
Ikväll så startar här min färd pennan är mitt svärd
Som en flaska vin av glas
Krossad där på er estrad
Ser snön nu falla där i lyktors sken
Så änglalikt en kör sirener där jag hör
Den natten över havet vinden ven
De vågor rullar in
Jag minns väl den stängda grind
Till vägen där vi alla velat gå
Bort från allt det här
Jag ser vår orättvisa värld
Du ger mer än du någonsin kunnat få
Jag hör klockan slå
Bland borgare och pack, nya tider spär förakt
Min skugga syns nu vandra gatan fram
Utan framtid utan hopp ni ser en sargad kropp
Det var den sista kvällen elden brann
Fabrikerna stängs ned
Direktörerna de ler
Folk som de kan aldrig tappa allt
Jag har kvar min butelj
Kommer aldrig svika mig
Ni får bända bort den ur min döda hand
Ja, jag har lyckan fann
Jag var en vanlig man gjorde allt så gott jag kan
Ni glömt mig nu och livet som jag levt
Er skatt var livets ok föll så hårt jag drömde stort
Ni tvivlare glöm allting som jag vet
Nu läggs blommor på min grav
Ingen hörde det jag sa
Med falska ord så sveks en generation
Men ett minne lever kvar
Gult och blått där på standar
Ett land nu sålt på realisation
Vi går mot slutstation