Farväl kamrat som en stjärna i skyn du brinner
Minns väl din tid min vän din låga slockna fort
Över land och hav ditt minne bärs nu fram av vinden
På den sist resan nu gläntar riket död sin port
Från eldars sång hör hur fädren kallar
Hur glödens sken nu så sakta falnar
Här lämnar sorg här läker krigets djupa sår
Nu med örnblick vakar över fjäll och äng
När vida vingar spränger tystnaden
När friheten och friden i gryningsljuset står
Jag ser dig sväva fram i natten
Stormen skriker åskans sång
I svarta skyar månljus vandra
Över norden skuggan föll
Vem fick dig att mista tiden
Om nåd de aldrig ser dig be
I hjältars sal döda själars armé
Hör trummor kallar signal för slag de sänder
För befrielsen och sanning bryt bojors ok
När förnekelse och skammen ändra alla gränser
Hur de bränt på bål den åldrig Thules bok
Bak där berg och dal i krigets oljud drar
Över stad och land vanmakts här hörs klagan
Historien om oss ej satt i skrift
En enslig väg där går djupt under jord
Där folkets framtid styrs av främmande ord
När herden blint styr folket mot kluvna tungors gift
Jag ser dig sväva fram i natten
Stormen skriker åskans sång
I svarta skyar månljus vandra
Över norden skuggan föll
Vem fick dig att mista tiden
Om nåd de aldrig ser dig be
I hjältars sal döda själars armé
Jag drömmer om en värld som ur kaos ska stiga
En värld som renad är av blod och brand
I räta raders led ska nya tiden viga
Till glädjens ljusa tid i lyckans land
Med sista kampen kvar förluster väntas dyra
Vem är satt i tron att framtid äventyra
Minns arvet som oss snart har gått förbi
Nu högt från ovan skuggor allt bevakar
När fundamentet där i grunden skakar
Från gryningsljusets dimma vaknar hämndens symfoni
Jag ser dig sväva fram i natten
Stormen skriker åskans sång
I svarta skyar månljus vandra
Över norden skuggan föll
Vem fick dig att mista tiden
Om nåd de aldrig ser dig be
I hjältars sal döda själars armé
I hjältars sal döda själars armé
I hjältars sal döda själars armé