Vid kusten samlas kvinnofolk För att få sin man i jord Röster ekar i själen tung Men från munnar inga ord En rustning kall av stelnat blod Lades fram vid hennes barm Den visar spår av hjältemod Fast tomt är järnet i arm Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid Krafter ger vika i ben Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman Han ska ristas i vackraste sten Låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn Låt fåglar få bära din dröm Till ädlaste krigare till ädlaste dräkt Skall ditt namn aldrig falla i glöm En färgad rustning ett minne blott Ner i graven sänks En sista fanfar, trumpeter, gevär Gör så att ögonen sakta de dränks Luften är kvav, tårarna är slut Men i tysthet hörs fåglarnas sång Vi ska föra hans namn genom stormarnas vind Vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid Bönder med fanan så sträckt Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman Stolta Engelbrekt De lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn Till bönder av ädlaste dräkt Från ädlaste krigare av ädlaste släkt Stolta Engelbrekt! En skugga söker genom löv Hans grav har blivit täckt Vild djur håller stilla vakt När sol har blivit'släckt Vid ängens slut en örn slog ner Skarpt var vingen sträckt En hälsning genom vinden sjöng Vi minns dig Engelbrekt.