Jag såg ditt ansikte i molnen,
På himlen från mitt vardagsrum.
Jag såg dig på Skype från Shanghai.
Trafikpoliser, skyskrapor och paraplyn.
Du låg över hela kudden som en ny parfym.
Jag vaknade vid 6 utav en jordbävning,
Hela huset skakade, välte allt på nattduksbordet.
På TV: n varnade dom för flodvågor,
Och dina ben spretar överallt som kaprifoler.
Du plockar dom, dom vissnar på ditt fönsterbläck.
Medan jag pajar allt jag tar i,
Allt jag nuddar går i spillror som en spargris,
Men du är stenad och helt breezy som Bacardi.
Din Roomie ligger bakom dig i underkläder.
Hon kollar på Bojack Horseman på för hög volym,
Och vi har legat, ni har legat, ingen håller räkning,
Som om någon höjer ett ögonbryn.
Du ska till L.A. och fota nån artist,
Sonar ut, kollar biljetter på din telefon.
Du pratar alltid om hur saker bara blir,
Kanske bara för att dina medel aldrig helgar något ändamål, inte mina heller.
Därför jag gillar dig.
Och jag vill inte vara den som kommer hindra dig,
Du brukar säga du är inte into mig, och det är ingen grej,
Give or take.
En spårvagn till regnbågens ände,
Sen Shinkansen hela vägen hem.
Du flyger förstaklass för att tidningen betalar.
Allt går så snabbt förra veckan känns som länge sen.
Den-en-toshi Line och regnet faller utanför.
Lyssnar på soundtracket från FF9,
Tänker på Garnet och Zidane,
Och en sekund var det som att Vivi satt där bredvid mig. Har du recept för medicinen i ditt handbagage?
Varför drar du som att det inte finns något annat val?
Du säger att du kan inte stanna kvar,
Jag känner samma sak.
För Tokyo är världens minsta stad.
Den syns knappt på en karta.
Hit och dit, fram och tillbaka, sover två timmar,
Landar, vaknar.
Du googlar "kan man dö av jetlag?",
Jag googlar "kan man dö av dig?".
Gör din grej,
Men jag vill aldrig att du någonsin kommer över mig.