Jag vet Jag vet det är långt till dig Från där jag bor nu Jag kanske inte hittar Ända fram längre Jag minns bara genvägen Genom skogen Där vi gick Men jag tror Den dagen då vi slutar Att vika med blicken Är det som när Svalor flyger lågt innan regn Orden irras Studsar innan de landar Det är så det känns Ett gammalt foto Jag tror jag var elva eller så Din arm runt mej Och livet låg som en motorväg Rakt in i himmel blå Vi är som sand Vi är som sandkorn I en vind som leker med oss Sand i en vind Jag vet att ingen Växer upp i samma familj Att alla bröder och systrar Har en egen bild Inte ens samma mamma och pappa Hur gärna vi än vill Men jag önskar så Att minnet av leken Ska bli så stark För jag tror att det är den Inte blodet Som får kärleken att Leta sig fram Genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker Vi hade aldrig samma drömmar Men vi blandade blod på en fingertopp För att det som skulle hända med oss Aldrig skulle få oss att vända oss bort Vända ryggen till Och låta tystnaden ta över