Det är mitten av november Allt är redan under noll Kalla vatten spränger Hennes cykel klyver luften Ljuden bakom bara moll Vinden framför kränger Röken genom polotröjans krage klibbar unken doft Bränner över huden Men inga tårar mer inga tårar mer inga tårar mer I rummet sitter någon som bestämmer över Raka räta linjer Orden som hon säger faller lagom Mellan avgrunden och livet Koderna på kortet säger samma sak som Oktober och september Aldrig tänka framåt aldrig tänka någonting Kalla hjärtat spränger Men inga tårar mer inga tårar mer inga tårar mer