Promenerar hem, novemberregn Vid Gustav Adolfs torg Är det mycket folk Jag hör en massa unga pojkar genom bruset Stå och skrika där Att jag är inget värd ♪ Svarta huvor över äppelröda kinder Och de vinner ♪ Svarta kängor taktfast trampar Jag vet de sparkar tills de dödar mig Vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? ♪ Vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? ♪ Och jag som kämpat med min rädsla Att stå rak och aldrig vika mer Jag slutar andas böjer huvud in i mörkret Det tog en minut inte mer Vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? ♪ Vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? Inte jag Backar hem till söder in i porten Och i hallen faller jag ♪ Och timmarna går och timmarna blöder All respekt för mig själv ligger och förblöder De tog mig så lätt, att det ska vara så enkelt Det är så enkelt Men vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? ♪ Vem skulle våga? Vem skulle våga stå där ensam kvar? Inte jag