Se det är vackert utanför Snöflingor faller ner Och dör Faller lika lätt Som mina ord faller När jag ser dej Jag tycker inte om dig Ännu en viskning saknar ord ännu ett frö i frusen jord Alltid detta vemod Av sanningen Varför annars tveka Kanske för minnenas skull Kanske för kärleks skull Kanske för den kyss Som aldrig lämnade min mun Du tänjer vreden inom mej Säg vem är hon som skyddar dej Alltid denna lindans för din skull Jag faller Om jag tvekar Hon står vi minnenas grind Bara det vackra Släpper hon in Vemod Får hennes hand att tveka Jag borde säga det till dej För det syns ju ändå Det som läpparna vägrar I mina mörka blå Men kanske för minnenas skull Kanske för kärleks skull Eller för den kyss Som aldrig lämnade Min mun