Ser ditt piano rullas uppför rampen till en flyttbil utanför Det omöjliga händer, det man inte kan förstå Du måste ge dig av Tog en tröja ur din packning där doften stannat kvar Hon var fyra år Ville skrika då "jag saknar så" Ville ropa högt "kom hem" Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem Fruset tillstånd, mamma faller inte säga högt Ingen vågar se Men verkligheten lever genom oss Så varför blundar vi för det Vem ska rädda denna ängel, tappra du Som inte vet om vingar bär Och vem ska trösta knyttet Vem ska tala om att morgonen bara är en sorg Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem Stanna kvar, stanna, kom hem