Det här är sista brevet som du får För min hand är gammal och full av sorg Jag vill berätta om ett barn Allt för dig om att va soldat På en tågperrong i Trelleborg Väntar unga män i uniform De spelade och alla sjöng För dem en lek, för dem en dröm Mot Norge skulle resan gå Med tyska pojkar på ett blågult tåg Och jag minns en pojke, en soldat Jag minns så väl det ord han sa Han hoppades få komma hem Kanske redan nu till sommaren (A-a-aaa) Jag tror inte han förstår (A-a-aaa) Han kommer aldrig där ifrån Nu var året redan 43 Och kriget var ej längre lek Samma pojkar hämtades För att sedan skickas mot Sovjet Ingen spelade och ingen sjöng Alla hoppades de vakna från en dröm (A-a-aaa) Jag tror han börjar att förstå (A-a-aaa) Han kommer aldrig där ifrån Det var tyst på tåget där vi gick Det var sorg uti den pojkens blick Han vände sig mot mig och sa "Hellre död än Stalingrad" Jag förstod han ville hoppa av Men våga ej på grund av tågets fart Men jag hörde pojkens bön om hjälp Så jag sakta in invid ett fält Han slängde genast bort sitt vapen Och hoppa av i den låga farten Sprang iväg i månens sken Sen såg jag honom aldrig mer, aldrig mer Och jag tänker på den pojken än Hur det gick och vad som hände sen Det här är ett brev om vad jag såg Ett minne från ett långsamt tåg