En, två, tre Så även om du tror att i din kropp där du bor Finns en tanke och en själ som inte kan slås ihjäl Som hjälper dig där bakom när du står där vid pärleport Utan gärningar som talar för det goda som du gjort Och du som aldrig trott på nåt annat än dig själv Du som tror att just du kan leka andras överman Säg, sover du om natten när ditt ljus har brunnit ut? Eller ligger du och fruktar att allting har ett slut Men jag säger ingenting om du inte kan förstå Säger ingenting om du sover Men om du är vaken men blundar ändå Då borde du öppna det blå För den ene är för trött och den andre har gett upp Den tredje, hon hoppas på nån annan Så du som är vaken men blundar ändå Om inte ens du vill förstå, vem gör det då? Jag är trött på alla löften, alla dessa tomma ord Jag är trött på den som säger att han värnar om vår jord När ingenting blir ingenting är allt för att börja om Allt för att just bli ingenting ännu en gång Och det du, vill jag säga, att den falske vid ditt bort Honom känner du igen när han märker dina ord Och dräper dig med tungan innan meningen var slut För att slippa att bli påmind om hur det borde se ut Men jag säger ingenting om du inte kan förstå Säger ingenting om du sover Men om du är vaken men blundar ändå Då borde du öppna det blå För den ene är för trött och den andre har gett upp Den tredje, hon hoppas på nån annan Så du som är vaken men blundar ändå Om inte ens du vill förstå, vem gör det då?