Sena sommarkvällar. vi pratar om spöken, Ristar i sanden. Det sköljs bort innan gryningen. Hör ordens kristallklara upplösning i vågor När vi tittar upp mot den stjärnklara himlen säger du "Förstå att allt existerar som ett fyrverkeri: Sprakande, högljutt, och lika overkligt." Jag ska slicka himlavalvet rent Om det nu stjäl din uppmärksamhet. När du hör det här ljudet är det dags att vända blad Ristat i sand, inte sten, det du kallar "jag" Har du någonsin legat utsträckt i en främmande stad Lyssnat på for emma och tänkt: Det skulle inte göra något om det blev idag I gryningen låter du mig berätta allt som blivit fel Vi är fortfarande ensamma Och jag skäms när du säger "Världen är inte skyldig dig ett skit. Det är du som är skyldig världen ditt liv." Och tittar upp Jag ska slicka himlavalvet rent, Om det nu stjäl din uppmärksamhet. Hans svärd skär tankarna i två: Låter dem spridas i den ljumma vinden. "Inget ändras förrän vi. Du kan ömsa skinn när du vill." De andra vaknar till liv. Sömndruckna går de längst vattnets bryn. "Vill du? Jag vill."