Ditt hår var längre då. din röst högre, men inte starkare Våra virvelvindar kollapsade i varandra Där tog de ut sig. och i stormens öga Satte vi oss tillsammans framför terminator två Och var tillfreds. Ingen annan kunde förstå hur ovanligt det var Att det var tyst. att vi inte var rädda. Halva livet med en andra halva Vem som är svart och vit ändras ständigt Men vi blir bättre tillsammans Hur nära de än kommer. kommer de aldrig så nära "Du är din pappas son, allt du lovade aldrig någonsin bli" En pöl liten nog att drunkna i "Du är din pappas son, allt du lovade aldrig någonsin bli" En pöl liten nog att drunkna i Jag minns att jag låg i din brorsas säng och hörde stimmen strömma utanför Tänkte att jag ville bo där. inte i närheten Med sax klippte jag upp våra dnasträngar. med papperslim pressade jag dem samman. Jag hör din röst eka tillbaka, Högre, men inte starkare. Nu skriver vi historia. min synkroniserade bror och jag.