Det tog slut nu på våren Till trastarnas sång Koltrastens hjärna är stor som ett riskorn Så jag förlåter den för denna gång Nu är det tomt på fyra trappor Tomt i sovrum och kök Och det ekar mellan väggar När jag går över golvet På mitt allra sista besök Mellan plankorna i golvet Det glimrade till Jag gick ner för att se vad det var Det var ett hjärta, ett litet hjärta av guld Från ett smycke som du en gång bar Tänkte ingenting är allt som finns kvar Minns du vår första bil? En liten och skakig Renault Vi åkte den vägen som nazisterna byggt Den stod klar 1942 Vi styrde genom regnet Fyra, fem, kanske sex hundra mil Och delar föll av, men vi rullade på Kärlek och blyad bensin Vi kom hem till sist men bilen var slut Den fick avlivas efter en dag Vår lilla Renault den blev krossad till skrot Maldes ner som de drömmar jag har Tills ingenting, ingenting är allt som finns kvar