I den blöta stan Gick man alltid i försvar Om man mötte någons blick någon gång Var den full av hat I den blöta stan Där man drack tills man föll ihop Jag såg en gång ett ansikte tryckt mot gatan Och jag tror att han log Det gick en mur rakt genom stan Som man inte kunde se Som att olja aldrig möter vatten Det är liksom ingen idé När man släckte sin törst i stan Såg man skönhet i förfall Jag såg Roms alla dova färger I oxiderande metall ♪ Jag har levt i den blöta staden Jag var en av er en gång Det var som 100 år av ensamhet En tid så oändligt lång Så en regnig dag i stan Jag hällde upp min medicin Och jag hörde en sång I flera stämmor Och en av rösterna Den var din