Det var den första gång jag såg dig så Utan smink med uppsatt hår När du klev ut ur en Volvo 142 Jag hade känt dig knappt ett år Det var den sista gång jag såg dig då I den där klänningen med prickar på Och stövlarna av gummi som var blå Och jag ville bara ta på dig Innanför klänningen och lämna allting annat åt sig själv Jag ville bara va med dig Bland grisarna och flugorna Vi lutade oss mot en stenvägg Solen hade värmt den där Jag höll tårarna tillbaka, för jag visste att jag blivit kär Alldeles för sent Du hade just tömt din trånga etta som du hyrt i andra hand Skulle på E18 västerut tillbaks till ditt eget land Och jag ville bara följa med Sväva över ängarna och lämna stan för alltid åt sig själv Ville bara hänga med dig Bland grisarna och flugorna Bland grisarna och flugorna Men du åkte i ett moln av rök till nåt kollektiv Och här står jag kvar i röken med ett hål i mitt liv Jag skulle leva, skulle dö med dig där ute på ängarna Skulle lämna den där skiten åt sig själv Men jag står ensam kvar på gatan, bara jag Och grisarna och flugorna Och grisarna och flugorna Jag står ensam kvar på gatan, bara jag Och grisarna och flugorna