Tänk ändå vad man led, vad man lipa och tjöt
Denna evigt förtvivlade stund
Då den man var gift med så cyniskt beslöt
Lägga av vårat helga förbund
Man blev lämnad bland livlösa ting
Som hör till den gemensamma ekonomin
Små dyrbara minnen för den som blir kvar
I en vittrande älskogs ruin
Å vad enslig man är och vad nere man är
I min bitterhetsbur, är jag nere och sur
Har livet nån mening det spörjer jag mig
Utan sällskap av dig på min stig
(Tal)
Älskade, det har gått nästan tre månader nu sen du lämnade mig
Det otrevliga datum som är liksom glödritat i hjärtat på mig
Jag har tröstat mig så gott det går med materiella grejjor
För vad kan en människa ta sig till i sorgens ögonblick
Annat än den världsliga flyktmekanismen
I min bitterhet ville jag liksom
Sabba allt som påminde om dig, älskade
Förlåt, förlåt mig.
Men allt som var heligt för oss, det ville jag paja liksom
Förstår du? Älskade, hm?
Jaggan den tog kronofogden och innan dess rök mattorna i hallen
Vardagsrummet också
Och Bengt-Lindström tavlan du vet, älskade
Den som såg ut som en älgolycka, den fick jag bara fyra tuggor för
Fast du hade gett fem å tre för den
Det minns jag ju, men så där är det
Så där är det när man är desperat. Man gör taskiga affärer då älskade
Till och med pekkineserna gjorde jag mig av med
Det gick liksom inte ha dom nära sig om du förstår
Deras blickar då som liksom frågar;
Var är matte, var är matte, var är matte!?
Jag fick två å sju för Hassan, tre jämt för Lovelace, älskade
Om du undrar över matchpälsarna var dom är
Så hänger dom på stampen på storgatan käraste
Jag låna nio å sju för dom och åkte på en
Jorden runt cruising för att glömma alltså, ja
Vad gör man inte älskling. Allt som var du
Matchpälsarna, jaggan och allt det andra det ville jag liksom utplåna
Jag försökte bli av med kåken också käraste men det gick inte
För länsstyrelsen ville absolut ha ditt medgivande på papper
Där ser man, till och med myndigheterna är på dom tro-lösas sida
Men nu har jag gått till botten
Nu är det inte bara bankkontot som är tomt
även bitterhetens kalk är tömd som man säger
Här står jag, pank
Pank utan ett jävla rebus, med den här skakiga folkan
Beredd på att börja på ny kula tillsammans med dig älskade
För så är det ju.
Att med eller utan mersa så måste livet gå vidare, käraste
Och i hjärtats kammare, älskade,
Där längst in i dom djupaste skrymslena käraste.
Brinner kärlekens låga precis som förut
Allt det svarta är borta och glömt
Det skymtar en gryning där natten tar slut
Hoppets ljus är blott tillfälligt gömt
Kom tillbaks, la-la-la
La-la-la, la-la-la
(Tal)
Tack för i afton mina damer och herrar,
Bussen går om fem minuter, puss på er!
Och tack från mig, från direktionen och Lasse och pojkarna...
.(hostar)...Vad man blir torr i munnen efter en sån här kväll
Elsa? Har du en öl?