Rudolf med röda näsan är visst lite fåfäng
Han hänger sej på mej och säjer visa mej hur man går hem
Jag säjer, Rudolf, gå hem till din fru nu, ditt gamla påhäng
Det finns fler än du här i världen som kommit i kläm
Simson sitter med saxen, luggen är sliten
Fast hela han är en hit får han spader av sin duktige bror
Det han aldrig nånsin fick när han var liten
Vill han ha så mycket mer av Delilah nu sen han blivit stor
Åren går, flöjlarna slår
Jorden dör där gudarna går
Här där kampen ofta står
Mellan "vill" och "borde"
Gråa hår är allt som jag får
Tiden läker alls inga sår
Men den får mej att glömma bort
Hur ont det gjorde
Trendy i trench-coat, hon vet vad som gäller
I förgår hette det progg, nu satsar alla på "rock"
När skocken klippt sin ull och bräker Antingen Eller
Då hävdar Odd, precis som förut, Både Och
Linus har kastat filten med sorg i sitt sinne
Han menar att situationen blivit bisarr
Han blev rånad på sin image så fort den blev inne
Och känner sej lika pantad som sin elgitarr
Åren går, flöjlarna slår
Jorden dör där gudarna går
Här där kampen ofta står
Mellan "vill" och "borde"
Gråa hår är allt som jag får
Tiden läker alls inga sår
Men den får mej att glömma bort
Hur ont det gjorde
Rudolf har rest sej under vårt pratstund
Han sveper sitt glas och håller tal på ett säreget språk
Och så går han medan gänget låtsas avund
Stödd på kryckan, en groupie från en svunnen epok
Åren går, flöjlarna slår
Jorden dör där gudarna går
Här där kampen ofta står
Mellan "vill" och "borde"
Gråa hår är allt som jag får
Tiden läker alls inga sår
Men den får mej att glömma bort
Hur ont det gjorde