Vid riksväg 69 Speglar en son sitt liv i såren Han har tagit sig an rollen Men ingen här tycks förstå den Han rumlar längs gatan som bär hans namn Han klär sin historia men nekar dess hand Första gången han passerade Y:et Kände han svärtan i sina fingrar Han blev lovad: snart går det över Men fortfarande är det nåt han behöver Han dansar runt minnen som tog honom hit Han är ett dyrt sällskap, i allt som är vi Med alla mina ärftliga val Var jag ung och övergiven Mina mig, och jag Var ung och övergiven I en form med ett krav Var jag ung och övergiven Jag ser era spår Men jag äger min tår Jag tog ett slag mot att gå Och drömmen var att ta sig lite längre än så Det trycker mot det späda bröstet Ångest-täcket skrapar huden Men i taket på sin våningssäng Kan han färglägga hela världen Han är älskad av ingen, han är skomakarens son Dom har nog glömt vad han heter, han är gömd i ett hål Med alla mina ärftliga val Var jag ung och övergiven Mina mig, och jag Var ung och övergiven I en form med ett krav Var jag ung och övergiven Jag ser era spår Men jag äger min tår Jag tog ett slag mot att gå Och drömmen var att ta sig lite längre än så