Frosten kom i natt, vi plockar in växter från balkongen
Jag står mitt emot Tranan och väntar på bussen
Fonus på Odengatan, döden mitt ibland oss
Vi är alla väldigt, väldigt trötta men vi fortsätter att jobba
Det börjar regna men vattnet fryser till i luften
Och jag får is emot kinden
Och den svider i ögonen
Och jag funderar på om vi skulle till och med
Sakna allt det som svider i fall vi närmade oss slutet
Jag har en kollega, hon ser jämt ut som hon ska gråta.
Fast hon frågar ändå frågorna, alla runt henne svarar
Ingen har någonsin frågat något tillbaka för
Rädslan av att få veta något man inte vill veta
Röken stiger från innergården
Balkongen är öppen fast det är november
Ibland vill jag stänga inne värmen, ibland vill jag kyla ner golven
Jag stirrar ned mot parken och lyssnar på andras kvällspromenader
Huvudet är tyst en liten stund innan nästa tanke skriker i mig
Tänk om andra faktiskt gör sitt bästa
Till och med dom som är sämst
Tänk om dom inte är onda utan resultat av sina erfarenheter
Tänk om det är klasshat som rider mig
Som gör att jag bär denna illvilja
Att det är min spegelbild som jag projicerar på alla gamla vänner
Jag tror jag vet bättre än alla som tror det samma
Det var länge sedan min pappas vänster fanns på riktigt
Och jag säger att jag förlåter och bär sen en vass och tung ilska
Jag gråter nästan aldrig men jag säger att det är viktigt