Och nu går du ut i vattnet det stora blå
Och saltet möter sanden i flera 1000 år
Har vågor søkt platsen du står
Och du vänder in mot land, mot den tomme stad
Bortom sanden ekar gatorna, och den du va
Minns du det? simmande bort
Solen och havet tvättar stränderna vita
Vid den blå graven der folk rår om de sina,
Och vi ska också glömmas bort
Och aldrig talas om igen.
Så skrik nü så det ekar
Härifrån til Evigheten.
Du har vågor og cikador solens barn,
Hjärtet vilar mellom slagen och tanken far
Längre ut- mot öpet hav.
Någonstans i blåa dimman finns ett hem,
I den rena tankens vaggar i kärleken
Till livet levt för sanningen.
Fasten vi känner solen så nära
Ingen statyer i våran ära.
Nei vi ska också glömmas bort
Och aldrig talas om igen.
Så skrik nü så det ekar
Härifrån til Evigheten.
Alla klockor ringar
Och jordens salt kommer
Titta up mot himlen
Som om den fanns
Men jag tror inte det
Jag tror inte det
Solen och havet tvättar stränderna vita
Vid den blå graven der folk rår om de sina,
Och vi ska också glömmas bort
Och aldrig talas om igen.
Så skrik nü så det ekar
Härifrån til Evigheten.
Ja, vi ska också glömmas bort
Och aldrig talas om igen.
Så skrik nü så det ekar
Härifrån til Evigheten.