Knappt leker mört Knappt hoppar lax Knappt blåses vintern ut Då står du röd som fordomdags Och glimögd vid din knut Vid idealens spruckenhet Och känslans skämda vin Var får din själ sin druckenhet Du gamle Fridolin Du går med knäsid gångjärnsrock Och hög och fejad hatt Du drager balsam i din lock Och bär en skön kravatt Ack, på de unga narrars stig Där vällukt svävar fin Att jag ännu skall möta dig Du gamle Fridolin Gå hem och gnid det fåralår Som hänger på din vägg Och sjung om våra tomma år Och sälla dryckers drägg Gjut dubbelt öl på flisorna Av sargad violin Och gjut i aftonvisorna Ditt svårmod, Fridolin