Inte var man kanske världens bästa kille
Inte var man ett geni
I tvåsamhetens konst är man inget snille
Och kommer heller aldrig bli
Nej ofta var man trött och arg och sur
Känslor gömdes bakom nån slags mur
Hon hade säkert rätt i allt hon sa i våra gräl
Jag har nog svårt att medge mina fel
Den där versionen har man dratt för vänner
Om och om och om igen
Men verkligheten är en annan
Ja den rena sanningen är den att...
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det blev just så som det blev
Hon lacka ur för världens minsta sak
Och gastade helt utan nån orsak
Grät och ständigt klagandes och förebråendes
Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det gick åt helvete
Alla har vi våra fel och brister
Men vissa har så många fler
Och vissa är helt enkelt alltför svåra att resonera med
Ja nån gång sa man kanske säkert nåt
Som kanske lät en smula kallt och rått
Men herregud man måste kunna skämta litegrann
Och garva åt sig själv nångång ibland
Det är inte så att jag vill fly mitt ansvar i allting som skett
Och att skylla nåt ifrån sig skulle självklart inte kännas rätt, men...
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det blev just så som det blev
Hon lacka ur för världens minsta sak
Och gastade helt utan nån orsak
Grät och ständigt klagandes och förebråendes
Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det gick åt helvete
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det blev just så som det blev
Hon lacka ur för världens minsta sak
Och gastade helt utan nån orsak
Grät och ständigt klagandes och förebråendes
Jag som var så snäll och trygg och jämnt förstående
Allt var rakt igenom hennes fel
Att det gick åt helvete