När du sjunker ner i din stilla hamn som du har byggt Så känns det som du, du liknar ingen alls Du vet ju att du, du liknar ingen alls Klivet in i sömnen förvandlar dig till nånting nytt Men egentligen, det stämmer inte alls Det är uråldrigt, du liknar ingen alls Somnambulism är vad det kallas Under ytan ligger han där och ser på, han griper tag i din hals Han är som du, han liknar ingen alls Och vattnet stiger igen Där under finns sanningen Sömnen utan slut Jag orkar inte mer Sömnen utan slut Jag orkar inte mer När du vaknar har allt förändrats Men det är omöjligt för dig att känna till en främmande vals Ni delar denna kropp, du liknar ingen alls Var inte rädd, han är som du fast utan allt oviktigt Bara rädsla och lust, inget som är falskt Han känner dig väl, du liknar ingen alls Och vattnet stiger igen Där under finns sanningen Sömnen utan slut Jag orkar inte mer Sömnen utan slut Jag orkar inte mer Sömnen utan slut Jag orkar inte mer Sömnen utan slut Jag orkar inte mer