Allt detta knäppande av knapparna Dagarnas monotoni, en ständig sten att rulla En vän att bära bördan, en vän att hålla i Det är förbrukat Ett andetag i stiltje, en värk att lita på En börda att förvalta, min vän av kalla väsen Håller hårt i handen, går vidare tillsammans Det är förbrukat När värken börjat släppa, när tanken slår sig fri Blir stigen lång att vandra, och hungern blir ditt liv Ännu ett kors att bära, en klyka att hänga i Det är förbrukat Väggarna börjar brista, och källan visar sig Rädsla och förväntan, sitter sida vid sida Du frågar vad jag tänker... Det är förbrukat Det vi en gång var, det vi kommer att bli Det som en gång sas, det som var vårt liv Det som alltid var, det som skulle förbli Det är förbrukat, det är förbrukat Det vi en gång var, det vi kommer att bli Det är förbrukat, det är förbrukat (Jag följer mina känslor, j Ag följer mina känslor, leder mig ingenstans) (Jag följer mina känslor, j Ag följer mina känslor, leder mig ingenstans) (Jag är så trött på livet, som Blivit som det blivit, varje skämt du drar fram) (Jag är så trött på livet, som Blivit som det blivit, varje skämt du drar fram)