Barn är ett folk
Och de bor i ett främmande land
Detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
Och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar
Hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
I trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en borg av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
Och far bort på en svängande grind
Där går en flicka och sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
Att jorden är blå
Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land
Detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
Vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar
Själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
Blir magiska skämt
Där blir en värdelös sak till ett skratt
Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket