Andra Långgatan låg full och tyst på vägen från Kellys Där vi hade vart nyss Och jag drog till mig och du stod i väntan på att ta dig hem Och jag ville berätta hur jag tänker på dig, en aning än För så som jag ofta ser dig Har jag aldrig sett dig se mig På vägen längs Vasaplatsen och Avenyn vilade små vaga Stjärnor långt bort i skyn Och det går inga vagnar nu, vem vet vad klockan är Människor fumlar redan runt bland sina drömmar här Så som jag ofta ser folk som jag känner här Vet jag inte vilka som är mina vänner Nej, nej, nej Jag stängde min dörr och hängde upp mig själv på natten Och hur jag än försökte fånga, hann jag aldrig ifatt den Mitt hjärta låg någon annanstans Där jag en gång lagt det, där jag en gång fanns För så som jag ser det är det svårt att kännas När man är så rädd, jag är så rädd Jag är så rädd för att lämna.