Jag har träffat dig förr. Ja jag har sett dig precis överallt. Vi har ett trasigt humör. Och vi. Vi kan inte ta nånting kallt. Och våra steg har slitit upp marken. Slitit upp den här gatan. O du krossar hjärta efter hjärta med handflatan. Jag förväntar mig inga under så du kan sluta inbilla mig. Du bär runt på sorglöshetens hjärta inuti dig. Men vad det än är så berätta inget. Gör det inte värre. Gör det inte svårt. Du bär på ett sjunkande skepp o jag kan sjunka så jävla lågt. Det här är en nödsignal. Jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse. Det här är en nödsignal. Vi sätter spiken i kistan. Vi sätter knivarna i varann. Olyckan kommer sällan ensam så lämna oss aldrig ensamma. För sånna som vi. Vi går på känsla o inser för sent att vi har gått fel. Men du. Du kanske kan fylla upp tomrum med vilken känsla som helst o jag tar allt jag hittar med mig hem o du e bättre än inget kväll. Det här är en nödsignal. Jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse. Det här är en nödsignal. Vi sätter spiken i kistan. Vi sätter knivarna i varann. Det här är en nödsignal. Det här är en nödsignal.