Luften är som slät svart sammet doppad I Klara sjö Du kysser henne från det där programmet Om pundarna som inte ville dö Det var hon som stod längst bak I rummet När kameran bara svepte förbi Och hon rör sej så lugnt och hemtamt På platser där du inte vill bli sedd Men nångång måste allting skaka Och alla dina cirklar ska vändas upp och ned Nångång måste allting skaka Och till och med du ska skaka ner Du springer som en tränad ardenner Du är så slipad som ett djur kan bli Du har så många och bildade vänner Och ni vet precis hur allt ska bli Ni vet att man kan förlora Ni vet att man kan tvingas krypa fram Och bli av med både huvud och hjärta Men ni vill ändå tro att det var ni som Vann till slut Men nångång måste allting skaka...