Nu åkte åkar Lundgren sin sista långa färd
Nu var han död, nu for han bort ifrån vår vackra värld
Hans gamla häst var skrudad, med nya blanka don
Och fyra sorgsna söner var hela procession
Så drog mot kyrkogården, en modfälld karavan
Men Oskar fick en bra idé, vi åker ner till stan
Och får oss ett par supar, på någon SARA-krog
Vi har ju ganska gott om tid, och prästen väntar nog
De voro alla ense det blev ej nån protest
De styrde in mot stadens tull med kista vagn och häst
Och snart bland glas och flaskor de drucko mod och kraft
Men hur det var så glömde de vad ärende de haft
Det var så vackert väder och hela livet log
Och fyra glada bröder körde häst från krog till krog
Och ingen kom ihåg vad det var de hade glömt
Och ingen höll nån räkning på de bägare de tömt
När nattens vindar spelte sin första svaga ton
Då nalkades så saktelig en sorglig procession
En häst och fyra karlar som efter dagens strid
Nu styrde fram på vinglig stråt, mot kyrkogårdens frid
De buro in sin kista och fann en nygrävd grav
Och Oskar kommenderade, Håll an ett tag! Lägg av!
Så tog han av sej hatten och såg sig fånigt kring
Och tyckte att de borde ta och sjunga någonting
Och fyra hesa röster som darrade av sorg
De stämde upp, Din klara sol, han är en väldig borg
Och med berusat allvar och kraft och energi
De slogs med slitna fraser och förvanskad harmoni
Vad gör det väl den döde, därnere i hans grav
Att kistan hamnat upp och ner och locket ramlat av
När han har fyra söner, som står där allihop
Och fälla bittra tårar bakom nya plommonstop
Vad gör det väl den döde, det gör väl ingenting
Att sönerna har slumrat in och hästen vandrar kring
Och nyper sig en tugga på kullarna bredvid
När nattens mörker ruvar över kyrkogårdens frid