Så börjar åter den långa vägen
Och du är laddad, min gamla sko
Och jag har skurit en flöjt i sälgen
Här ner vid strömmen i Örebro
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå
Och glömde midvinterns svält och nöd
Jag slipar knivar, jag slipar saxar
Jag slipar solsken och dagligt bröd
Var är min ungdom, ja säg vad är den?
Men den var fin, jag var fri och lös
Jag sov i lador, jag sov i diken
Jag sov hos byfogdens yngsta tös
Först var hon livrädd, men sedan drack jag
All vårens doft utur hennes sköt
Sen slipt jag knivar, sen slipt jag saxar
Sen slipt jag solsken och dagligt bröd
Men annars är jag Skärslipar-Lundman
Som krusar folk där jag krusat förr
En stackars sate som klipper hundar
Och bonden reglar för mig sin dörr
Han lever ofarligt för hans lycka
Den sitter trygg i ett stort fat gröt
Jag slipar knivar så får jag smycka
Mitt liv med solsken och dagligt bröd
En gång var brännvinet var mans äga
Ty det var billigt och därför gott
Och malört dofta längs alla vägar
Och gav fin smak åt en finkelpott
Tjo spelemän, hej ni glada laxar!
Er söp jag ständigt från vett och sans
Och slipte knivar, och slipte saxar
Och tog er kvinna när det var dans
Ni som har plikter kan säkert döma
En skit som inte betalar skatt
Men jag gör dikter och jag får drömmar
Ty jag är ett med den ljusa natt
Må stora diktare stöddigt kraxa
Jag vet bland dem är jag blott en fjant
Som slipar knivar och slipar saxar
Och hycklar rörd för en kopparslant
Var är ni nu alla ni jag kände
Var mullig piga, var mager dräng?
Nån fick väl slut på sitt livs elände
Nån går och dras med sin brustna sträng
Men jag finns ännu ibland de raska
Mitt hår är vitt men min käft är röd
Jag slipar knivar, jag slipar saxar
Jag slipar solsken och dagligt bröd
Och länge ännu så vill jag leva
I morronkyla och aftonglöd
Min slipsten har jag, den kan jag veva
Samt hålla näsan försvarligt röd
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå
Och glömmer midvinterns svält och nöd
Jag slipar knivar, jag slipar saxar
Jag slipar solsken och dagligt bröd