Mot fönsterrutan trummar regnet Får oss att dansa som vi aldrig gjort förut Barnen far upp ur sina sängar, dom ser nog samma gröna ängar Ett vardagsrum, en kontinent, en järnvägsknut Vi reser långt med samma hjärta Vi skiter helt i både skola, jobb och plikt Det här är stunden under solen, på med kostymen, fina kjolen Endast fantasin vet slutet på vår dikt Säg är vi allt, vi kan va, som vi sa NEJ NEJ NEJ! Vi är sååååå mycket mer Vi är så mycket bättre, springer allt vi bara orkar Och vi blir bara fler å fler, som säger NEJ NEJ NEJ! Som främlingar på blå planeten Bland radhuslängor gick vi vilse du och jag Försökte desperat att lära, oskrivna regler och att bära Känslan av otillräcklighet Men så kom nya liv till Jorden Och vi tog makten över kungariket oss Tog inget in som kunde hämma, lät äventyret översvämma Stolta annorlunda förstås NEJ NEJ NEJ! Vi är sååååå mycket mer Vi är så mycket bättre, springer allt vi bara orkar Och vi blir bara fler och fler, som säger NEJ NEJ NEJ! Vi är så mycket mer. Tragisk är den ju filmen om de där som aldrig fick nån roll alls Inte ens i filmen i sitt eget liv Tänk att glömma originalet, en råkopia känna kvalet, åhhhh NEJ NEJ NEJ! Vi är sååååå mycket mer Vi är så mycket bättre, springer allt vi bara orkar Och vi blir bara fler å fler, som säger NEJ NEJ NEJ! Vi är så mycket mer Vi är så mycket mer