Mitt namn
Mitt namn är (skitsamma, wallah)
Ah
Mitt namn är Fatima
Jag gillar rappa, jag gillar skriva
Jag är från södra Stockholms sida
Toucha Tunisien, trean till sjuan
Sen jag tillbaks på gröna linan
Bagis till Farsta, Rågsved skitsnabbt
Pappa var chill men mamma var mamma
Flyttlass på flyttlass, barndomen flög fram
Farsta igen, bodde fyra i en trea
Mamma och zombien, jag och Jasmina
Mamma skrev dikter, sida efter sida
Jag tror det är så jag lärde mig rimma
Lekte med Dumle, Diana och Cheima
Vi var alltid flera som var hemma
Hos mig var Smiley, Mich och Iskias
Minns deras
Men jag skiter i vad mitt namn är
Tror det handlar om vad spegeln vet
Själen väger mer än namnet
Du är mer än vad de kallar di-ig (vad kallar dе dig?)
Du är mer än vad de kallar di-ig
Du är mer än vad dе kallar di-ig
Du är mer än vad de kallar dig, dig, dig, dig (Fatima!)
Mitt namn är Fatima
Jag brukar tänka, vända och vrida
Mig på natten tills solen ska skina
Uppe till fajr, orolig för mina
Undrar hur det blev så, hur det kunde varit?
Om jag tog chansen, vem hade jag varit?
Om allt jag sett nånsin varit vanligt
Möt mig i centrum, vägen dit, det är en bra bit
Långt från äta middag med familjen
Satt där, dela pommesen vid grillen (ska du ha eller?)
Trev satt, dagdrömde om en mille
Grodan, mumlish bre, för hög promille
Benim, jalla, mecka upp en till, bre
Jazz sa, käften inte du som klippte
Tugget, standard, gjorde vad vi ville
Vad vill han? Ey, shunon spelish, vilken kille
Man tugga pundishen vid badet
Högljudd, man kan tro någon spela schlager
Helt knarkad, helt tjackad, lakk, däckad på gatan
Bakom centan i Farsta