In bakom glas blickar trötta ögon ut
En gammal fläkt rasslar metalliskt i hörnet
Motljusmän med slöjmolns lätta skuggningar
Gör väsen av om vilken bok som väger tyngst i världen
Jag ser en man som saknar ben
Men ändå bär den som fortfarande kan gå
Och klagar aldrig
Jag hör radion sjuda dovt, satt på stand-by, i ett land som likaså är lagt i sömn
Och allting snurrar runt den vaddklädda axeln på en medelåldersman i jakt på sin egen
Utopi, springer alltid förbi de som aldrig säger
Ett knyst om alla knäckebröd som smulats bland dess sängkläder
Förseglade läppar sträckta i ett konstlat leende
En livfull punkt bland de grå trottoarer som fräter, flackar vilset runt
Likt ett ensamkommet flyktingbarn från en bortglömd kontinent
Det viskas om en solkatt som ruskar liv i gamla kroppar
Tänder fackeltåg och stjärnformationer
Predikar om något nytt
Ref.
Vi ser skallgångsbenägna folkmassor
Som nyvaket tågar ut till skogs
För att finkamma Moder jord
I hopp om en mening bortom pengar
Någonstans över frusen stock och bengrå sten
Finns liken som har vetskap om något mer
Än vad vi ser, och det som vi kan ta på
Ett skri från sjunde våningen
En man störtar mot avgrunden
Kritstreck, pressveck, plommonstop fladdrar vilt på vägen ner
Han lynchas, äts av fattiga
Irländska gypsys knackningar
Takläggning och asfaltering
Dörr till dörr som jävla Jehovas
Galenskap är aldrig galet om alla är galna
Hororna hamstrar sperma från de klövertäta
Sextiotalskullar som är konflikträdda
Media knullar med allas huvuden
Taktfasta robotar lång ifrån trettiosju grader celsius
Låt en solkatt tina upp er, låt en solkatt upplysa er
Det viskar om något underbart serverat på ett silvefat
Låt en solkatt smälta ner det, låt en solkatt svetta in det
Ref.