Äntligen det vissna Så blekt, så kallt Därunder blickar djupet upp Avsky mot männskan gro under dem Blodspill över markerna glädjandes de slicka upp Meningslösa liv tages till offring till djupens djup Ovan sky de spilla galla över jordsligt liv Hatat av gud som kräva kärleksdyrkan Ömkande änglar irra i förvirring Männsklighet ska sluta här och nu Flammhelvetet i jordens kärna Och himmelfröjd i guds himmelhöjd För kristlig tro de vill oss vika inunder I hat vi villigt gräver deras gravar (Och förbannar dem fast i jorden)